Blanade känslor
Hur vore det om tiden kunde stanna lite? Inte visste jag att det redan är torsdag och på tisdag nästa vecka åker jag hem till Stockholm igen. Jag som tyckte att dagarna gick hyfsat fort när jag var hemma men nu när man har fullt upp så flyger dom bara förbi!
Har två viktiga möten i Stockholm när jag kommer hem och jag längtar inte dit, för det är väldigt påfrestande. Jag vill inte berätta vad jag ska göra, men jag kan säga att antigen vinner jag eller förlorar. Det är nästan ödet som bestämmer, men ska det vara rättvist då ska jag ha turen på min sida. Men jag litar på dom människor som hjälper mig.
Jag måste nog erkänna att jag saknar skolan, eller ja måleriet. Man hade sina bås, schema och kompisarna i närheten. Nog hade man det bra i skolan!